En dikt om dagen, Ger respekt i staden.

en vacker dag, som denna idag, och som den igår,
de är den som gör, att leendet består, glädje och ingen tår.
de är då vi står, varandra nära. utan någon tår, känner doften.
av ditt underbara hår, ett leende så stor, och kännslor som består.
de är då i värmen, alla andra förstår. vad man menar, med de man gör.
vad man menar, med de som dom hör. Och varför folk mår bra,
av att sjunga i kör. när dom sjunger som dom gör, så tänker man så.
vilken underbar stämma, tänk om "jag" kunde sjunga just så.
skulle jag må lika bra, som dom gör just då.
kanske få ut, en ljuvaste ton, som skulle få mig, en ömhet så stor.
slippa vara ensam, och känna nån sorg. vara här hemma, i min egenbyggda borg.
du och jag, vem du nu är, så skulle jag alltid, hålla dig kär.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0