diktochpoesi

Himmeln är blå, och havet lika, även charmen i dina ögon men den
kan jag dock inte nå, inte finna eller få.
Men varför kan de inte vara just så, att bara jag får charmen i dina ögon
att bestå.
Vill ju dela  med mig av, charmen som du har, när du ger den till mig så känner jag mig
som en ängel från åvan och fisken från de djupaste blå.
Men vad jag än säger så vill du inte förstå.
vänner och kompis är inte samma sak, varför vill du inte förstå
att du som min flickvän skulle vara helt underbart, då skulle jag va på topp,
Ovanför allt annat som är som en chock bortom allt annat som folk bara glömmer bort.