diktochpoesi

Som en dröm  och en lycka som så, de är bara du som får mig att förstå.
hur jag ska bete mig och ta mig till. varför kan vi inte bara älska
och få de som vi vill? Ha varandra nära som så, behandla varandra lika
just som man bör när man är två.
Respektera varandra men kunna diskutera endå, utan att man
ska börja bråka och tjafsa som så.
De blir så man tappar andan och inget förstår, men hur ska man nu handskas
med känslan  om att kanske inte ha de just så?
sitta där själv och ha funderingar endå, dock helt ensam och
själv man får stå, för den där älskade är ju en dröm och en lycka som så.
En evig dröm och kärlek som  kommer bestå, de är vad vi alla vill
och önskar oss då.