diktochpoesi

Det finns mycket i livet man vill ha, men inte lika mycket man kan få.
Hur är de nu man säger, att drömmar brukar slå in?
Men hur lätt ska de vara att förstå, när man drömmer en dröm
om frihet och kärlek. och bara saker man vet man inte kan få, när man
vaknar upp med ett leeden och öppnar sina ögon och inser då.
Att allt bara är en dröm, en tanke och ett hopp.
Och att allt man nu önskar sig är alldeles för långt bort.

Det är en evig väntan, vareviga dag.
Det är en ljuv tanke om att få ha någon nära, en vacker dag.
Men hur ska man nu göra,? för att underlätta denna väntan.
Vareviga dag tänker jag på närhet, ömhet och den rätta.
Men förstår inte varför de inte kan lätta.
Måste de alltid vara så svårt, att finna nån att älska.
Måste de alltid vara så hårt, att förlora nån man älskat.
På något vis måste de gå att fixa, att finna sin egen lycka.
Att slippa stå själv och inte ha nån vid sin sida.
Men en vacker dag står kanske den rätta.
Och väntar på att få bli hämtad, fångad och behållen.
Skulle inte släppa taget, bara hålle henne hårt, men de är inte så lätt.
Det är nästan som en sjunkande ubåt.

Jag har tagit mig ett brake, jag har tagit mig en rast.
För de va de jag behövde för att slippa sitta fast.
Men nu är jag på gång,  och på G igen.
nu är de dags att få orden att flöda, och fasta i takt.
Så meningarna ni läser kommer sitta fast.
lika ljupa som förr, och minst lika bra.
För jag märker att ni mina texter vill ha.